Pratar med Sara på msn, hon berättade precis världens gulligaste historia, eller lite sorglig egentligen...

Hennes morfar är på besök och när de satt och åt lunch började han prata om en gammal klasskompis, hans bästa vän när han bodde i Småland. Snäll som Saras mamma är letade hon upp nummert till denna gubbe på Internet och hon ringde upp honom. Nu sitter de gamla vännerna och snackar om alla bus de gjorde i skolan och att de tänkt på varandra osv.. De har inte snackat på 40 år.

Asgulligt ju, men samtidigt, är det så man själv kommer sitta när man är pensionär? Tänka på sina gamla vänner men inte ha kontakten med dem mer för att man kommit in på olika spår i livet?!

Hoppas inte det, men antagligen kommer det bli så, i alla fall med vissa av ens kompisar. Alla kommer i slutändan välja den väg som passar en själv bäst och på den väg som väljs kommer det att skapas nya kontakter och prioriteringarna i livet kommer att förändras. Sorgligt men sant. Det är då vänskapen verkligen sätts på prov och man kommer märka vilka som var och förblir ens riktiga vänner.

True Friendship Never Ends