Gick upp klockan 7 i morse för att sedan åka iväg, först för att hämta min lillebror som var på konfirmationsläger och sedan för att åka vidare till min kusins konfirmation. Jaa, det har varit mycket konfirmationssaker på sistonde men någon gång ska det väl vara så med..

När vi hämtade Erik var det i alla fall på samma ställe som jag själv var på läger på och självklart kom massa minnen tillbaka. Vi diskuterade det i bilen sen, hur läger och liknande saker påverkar en. Pappa berättade att det är samma sak när killarna gör lumpen; de blir som en enda stor familj och de har minnen tillsammans som är svåra för utomstående att riktigt förstå.

Såhär var det även med vårt läger (även om det varade i två veckor gentemot lumpens hela år) och vi inblandade har alla påverkats på olika sätt av vad som hände där. Men framförallt, och det som gör alla läger av liknande karaktär så speciella, delar vi upplevelser som för oss samman vare sig vi vill det eller inte. Dessa gemensamma minnen kommer alltid att sammanföra oss; även om vi förändras, även om vi slutar umgås, även om någon glömmer vissa saker och även om det finns saker man aldrig hade velat göra om. Att känna sammhörighet med personer du kanske aldrig mer kommer att träffa iden är så speciellt att det inte ens går att beskriva, det måste upplevas.

Ojj, långt inläggg.. haha ni orkar säkert inte läsa hit ens.. men var tvungen att skriva av mig lite känslor!

I alla fall kommer här en bild på min söta lilla kusin Hanna från släktträffen idag (fixat liiite i photoshop bara, men klänningen är det viktiga):




Tjingeling!