Gamla tider det.. kommer ihåg när det gick på tv.. det var nog den första tv-serien jag följde på riktigt.. Lika bra fortfarande, Vilma är så söt;

"Det heter mobbad; som i potatis.. mos!"


Vilma och Skärgårdsdoktorn (Johan Steen)

om du är en strömming, vill jag vara ditt fat
om du är en dyna, vill jag vara lat
om du är mitt fönster, vill jag va din gardin
om du vill ha mig, så vill jag vara din

haha, Pelle Svanslös, så söt. Och Gullan, Maja Gräddnos, Måns och Bill + Bull. Gamla tider det.

Okej det är inte jul nu men jag måste ta upp detta, julkalendern var bättre förr!
Om man säger så offentligt är det vissa som svarar "Nej men du tycker så bara för att du blivit äldre nu". Men det är faktiskt inte sant. Det finns julkalendrar som jag fortfarande älskar och inte alls har problem med att se, speciellt Mysteriet från Greveholm men även Pelle Svanslös. Detta är väll de jag ser fortfarande och de är så bra gjorda att jag tycker dem är lika roliga fortfarande. 

Vi får väll hoppas på en bra julkalender detta året, för de senaste åren har ju varit katastrof, jag har sett första avsnittet sen inte mer. Julkalendern är faktiskt en sak som hör till, en tradition, även när man blir äldre.

Nog snackat om julen nu haha, imorron hoppas vi på sol, det behövs fan om man ska klara av resten av denna terminen. Sommarlovet närmar sig.. Baaaara 12 veckor kvar... 

Nej, får väll se lite Pelle till haha, sov gott.

Igår var vi hos familjen Andersson och det resulterade som vanligt i en kväll full av sjuka saker och skratt.
Kvällen började lite lugnt med snack och lite mat och ja allt det där vanliga. Sen började äventyret. Marianne kom fram till att vi skulle hitta på en lek med våra ägg som hade varit dekoration i dukningen och till slut hade vi hittat på vår egna lek "kast med litet ägg". Inte fullt normalt, men men, sådana är vi och kul hade vi det.

Efter detta beslutades det att vi skulle spela "Så ska det låta". Det har inte gått så bra de tidigare gångerna vi har spelat detta spel och även denna gång spårade det ur. Jag tänker inte beskriva allt som hände men en sjuk sak var när Erik lyckades gissa rätt låt FAST att mamma nynnade på en helt annan låt. "När två tondöva möts i samma rum, då kan det gå hur som helst". En annan sak som vi skrattade länge åt var när papporna kom fram till att vi skulle hmma fram våra namn när vi skulle gissa på en fråga. Ja ni kan ju själv testa att hmma fram ert namn, det var inte lätt att urskilja vem som skrek sitt namn först när de var översatta till hmm!

När spelet tog slut, efter vinst av mig och Josse (så klart!) gick vi upp och satte oss på Josses nyinredda rum, mycket fint! Där snackade vi massor med skit om allt mellan himmel och jord. Det är så skönt med Josse för även om inte vi ses så ofta så känner vi varandra in och utantill vilket gör att vi kan snacka om allt.  

Efter ett tags snack kom killarna in på vårt rum och frågade om vi skulle spela dart. Det gick ju bra. Det föreslagna dartspelet slutade med att vi hade s.k. "Minnesstund" där vi i stort sett gick igenom alla minnen vi har tillsammans från vår barndom. Herregud vad mycket skit vi har hittat på.

Lofsdalen, sjukdom, spionera, Donkikong, Snuskhane, stoppa ner handen i burkar, Grekland 05, killar, "Do you have Knäckebröd?", papporna tagna för bögpar, Dounussa, kalldusch, KILLAR, "AHHHNÄÄ", "Var det han mörkhåriga killen du gillade Emilia?", Emaljöga + Olinda.

Fan vad underbart alltså.

Vissa minnen kommer aldrig att försvinna.

Nu hoppas vi på en planering av en framtida resa tillsammans, det kan bara sluta på ett sätt; KAOS, och vi gillar det.

Tack för en bra kväll igår och tack för en undebar barndom full av upplevelser!
"Hej Påsk!"

Emilia

Glädje, lycka och teamwork. 
Med dessa ord vill jag sammanfatta helgen som gått, en egentligen obeskrivlig känsla, men här kommer ett försök. 

När man får kämpa tillsammans med personer man till 100% litar på och känner så som ingen annan känner dem, då kommer uttrycket "Blod, svett och tårar" blandat med "En för alla, alla för en" till sin rätta användning.
Vi antog oss en utmaning och vi klarade den, trots oddsen som inte helt var på vår sida med sjukdomar, skador och ofullbordade träningspass under uppladdningen. Men är man bäst så är man. 

För er som inte var inblandade så är det innebandy jag pratar om. Igår vann vi finalen i DM vilket gör att vi för tillfället är det bästa laget i Skåne för 18-åringar. Det största med detta är nog inte själva vinsten, utan sättet vi gör det på. 

Vi ställer upp i en klass där vi endast har 2 spelare i rätt ålder, resten är yngre. 
Vi hamnar i den gruppen man måste spela flest matcher, men hindrar det oss? Nej, vi vinner alla matcher ändå.
Vi släpper inte in ett enda mål under turneringens gång, inte i gruppen, inte i sluspelet. 
Halva laget är skadade eller sjuka på något sätt, men inte slutar vi kämpa för det, vi är ett lag, en familj, som aldrig ger upp!
Vi är helt enkelt bäst. 

I finalen var det inte många, förrutom våra egna föräldrar och fans, som hejjade på oss, speciellt inte våra tidigare motståndare. Detta kan bara bero på en sak, ni är alla avundsjuka.. SYND. 

Jag tror inte man kan hitta det unika vi har i vårt lag på många ställen här i Sverige, så jag vill avsluta med att säga TACK, tack till alla mina lagkompisar som är så underbara, det vi har är speciellt!