Glädje, lycka och teamwork. 
Med dessa ord vill jag sammanfatta helgen som gått, en egentligen obeskrivlig känsla, men här kommer ett försök. 

När man får kämpa tillsammans med personer man till 100% litar på och känner så som ingen annan känner dem, då kommer uttrycket "Blod, svett och tårar" blandat med "En för alla, alla för en" till sin rätta användning.
Vi antog oss en utmaning och vi klarade den, trots oddsen som inte helt var på vår sida med sjukdomar, skador och ofullbordade träningspass under uppladdningen. Men är man bäst så är man. 

För er som inte var inblandade så är det innebandy jag pratar om. Igår vann vi finalen i DM vilket gör att vi för tillfället är det bästa laget i Skåne för 18-åringar. Det största med detta är nog inte själva vinsten, utan sättet vi gör det på. 

Vi ställer upp i en klass där vi endast har 2 spelare i rätt ålder, resten är yngre. 
Vi hamnar i den gruppen man måste spela flest matcher, men hindrar det oss? Nej, vi vinner alla matcher ändå.
Vi släpper inte in ett enda mål under turneringens gång, inte i gruppen, inte i sluspelet. 
Halva laget är skadade eller sjuka på något sätt, men inte slutar vi kämpa för det, vi är ett lag, en familj, som aldrig ger upp!
Vi är helt enkelt bäst. 

I finalen var det inte många, förrutom våra egna föräldrar och fans, som hejjade på oss, speciellt inte våra tidigare motståndare. Detta kan bara bero på en sak, ni är alla avundsjuka.. SYND. 

Jag tror inte man kan hitta det unika vi har i vårt lag på många ställen här i Sverige, så jag vill avsluta med att säga TACK, tack till alla mina lagkompisar som är så underbara, det vi har är speciellt!