Även om min kropp fortfarande är totalt urladdad sen söndagens match så känns det lite bättre idag. Igår kväll hade vi ett möte där vi diskuterade allt som hänt och vad som nu kommer att hända. Det var ett möte fyllt med både tårar och skratt (tack Nile för att du tröstade mig när jag var ledsen ♥).

Även om hela situationen kommer att kännas förjävligt många dagar framöver så vet vi alla innerst inne att detta kommer att bli bra. Livet är orättvist, shit happens, sånt är livet helt enkelt. Det svåra i en situation som denna är bara att orka komma tillbaka, starkare än någonsin - men det är precis vad vi ska göra. Och det finns inga personer jag hellre skulle göra det med.

Igår orkade jag inte gå till skolan, idag har jag inget val. Vi ska ha redovisning på arbetet som vi slet med hela förra veckan. Men mycket mer än så blir det nog inte idag, har inte riktigt ork till någonting egentligen... Är glad att jag har möjligheten att ta det lite lugnare dessa dagarna (kommer visserligen att behöva ta igen det förr eller senare, men orkar inte just nu), tycker synd om Lina m fl. som måste jobba - långa dagar dessutom. Det kanske iofs är bra att ha dagarna fulla, då hinner man inte tänka. Aja, för mig blir det skola en stund iaf!