Igår var jag ledsen, arg och frustrerad på samma gång. Idag är det bara svart, luften har gått ur mig.

Jag vet inte hur jag ska bete mig, känna, tänka, må eller någonting. Är det såhär det känns att vara totalt deprimerad?

Trodde inte att jag skulle kunna reagera såhär starkt på någonting, men tydligen. Och då kanske några tänker "men det är ju bara innebandy". Men det här handlar om så mycket mer än bara innebandy. Vi har kämpat så hårt för detta, vi har slitit som bara den. Det känns som att vi har svikit varandra och kanske framförallt alla funktionärer, tränare och publik som lagt ner så mycket tid på att stötta oss och för att få det hela att fungera.

Vi vann ju för fasiken serien? Och vad fick vi för det? Inte ett j*v*a skit. Så himla orättvist.