Ibland undrar jag om vissa personer verkligen förstår hur mycket de betyder för en. Eller om det finns personer som tycker att jag är något till dem som jag själv inte vet om. Är vi bästa vänner? Eller är vi bara några som känner varandra. Kanske vill jag mer. Men då kanske det blir för mycket för den andra personen? Vi kanske har blivit för bra vänner, och så vill den ena ha mer men det går inte. Och då blir vi helt plötsligt sämre vänner istället, på grund av rädsla? Eller vad. Kanske har man inte haft någon så nära vän innan? Är det jobbigt att vara så nära vän med någon? Nä, det måste vara något annat. Kan man prata ut om vänskap? Så som man gör om förhållanden... Eller ska nära vänskap helt enkelt fungera perfekt direkt?

Med vissa är det ju så enkelt. Men det kanske är för att man har känt varandra länge och känner varandra in- och utantill? Man vet var man har varandra och även om man ibland inte ses på flera veckor, eller med vissa till och med flera månader eller år, så är det alltid likadant när man ses! Det finns då en förståelse på ett annat sätt och man vet att det inte kan vara likadant hela tiden.

Så där har vi det kanske. Vi känner varandra inte tillräckligt bra ännu. En nära vänskap tar lång tid att bygga upp och även om det klickar direkt så måste man lära känna en persons alla sidor innan man kan kalla varandra för bästa vänner. Men du betyder mycket, hoppas att du vet om det.

Vet inte riktigt var jag vill komma med detta flummiga inlägg. Det har bara blivit lite konstigt mellan mig och en, enligt mig, nära vän. Eller inte konstigt egentligen, mer avvaktande. Det kanske blev lite för mycket där ett tag? Just nu känner jag mig mest för på när jag hör av mig. Eller så är jag bara töntig och inte förstår att denna personen har fullt upp med annat för tillfället? Får väl avvakta och se.

Tror inte att denna personen läser bloggen så egentligen spelar inte detta inlägg någon större roll. Men det är skönt att få skriva av sig ibland och kanske är det någon annan som känner igen sig?